Bästa vän
Idag ska jag hälsa på vad som har varit min bästa vän i fyra år. Ska hämta min sadel som dom har fått låna. Kanske blir det sista gången jag träffar henne? Så konstigt. Kanske sista gången jag får en såndär mysig Lovispuss.
Jag behöver en ny bästa vän som jag kan pausa livet med. Känslan när man tar en skrittur barbacka i skogen och det är helt tyst, man bara är. Eller vissa dagar med bra musik i öronen. Vissa dagar bara galoppera utan krav och bara vara. Vissa dagar bara studera denna fina varelse i hagen.
Jag behöver en ny bästa vän som jag kan pausa livet med. Känslan när man tar en skrittur barbacka i skogen och det är helt tyst, man bara är. Eller vissa dagar med bra musik i öronen. Vissa dagar bara galoppera utan krav och bara vara. Vissa dagar bara studera denna fina varelse i hagen.
Jag behöver hästar i mitt liv. Jag behöver den där stunden i stallet, det som lyser upp min dag så jag kan överleva skolan och läxor. Jag är ganska nere och känner mig tom utan det. Samtidigt är jag så glad. Jag är glad över att veta att jag behöver detta. Att jag saknar detta. Det fanns en stund där jag tvivlade på mitt intresse. Jag trodde inte att jag längre ville hålla på med hästar och ridning. Jag blev lite rädd. Det jag mest älskar och verkligen vill, var inte sådär hundra procent kul längre. Nu finns det inte en tvekan kvar.
